TexTure-Menu-popup.png

Del 1: Jag fick prao på ett demensboende! Här är mina reflektioner

Jag har varken yrkes- eller utbildningsbakgrund inom omsorg, men ändå är det inom omsorgen jag med Joyvest riktar mig. Att komma utifrån är förstås en styrka, men också en svaghet. Det hjälper mig kanske att tänka ”utanför boxen”, men helt ärligt kan det nog ibland bli lite FÖR långt utanför denna beryktade box. Fel, helt enkelt… 

På vild chans tänkte att någon kanske ville ta emot mig som PRAO-elev på ett demensboende. Ett samtal ringdes till Lee Matturi på Attundagården i Täby, som är kund sedan tidigare. Han tyckte det var en kul idé och igår (två veckor efter vi hördes) började jag min prao. Oerhört glad för denna möjlighet!!

Undersköterskan tillika min handledare Joana och jag

På bild ser ni mig och min handledare Joana, som förutom just på denna bild nästan alltid ler. Tillsammans med sina kollegor har hon med värme introducerat mig till yrket som undersköterska. Idag var andra dagen, men många fler ska det som tur vara bli. Under den kommande månaden kommer jag att ha prao på demensboendet Attundagården.
 


Reflektioner från min prao

Denna del kommer att uppdateras allteftersom jag genomgår min prao. Se det lite som min dagbok!


En kort tanke från min första dag. Nu måste jag smälta alla mina intryck.

När jag berättar om Joyvest för oinvigda får jag ofta frågan:

Har du någon i släkten som har demens?

Nej, min familj och nära släkt har hittills haft lyckan att vara utan Alzheimers och andra demenssjukdomar. Jag tror dock frågan kommer från undran om det är mitt driv, mitt varför jag gör detta. 

Människor med demenssjukdomar en ganska ignorerad grupp. Jag säger det utan att förringa alla människor jag träffat som genom vård och omsorg gör en fantastisk skillnad i livskvalitet. Nu har jag fått arbete tillsammans med dom och sett Joyvest skapa rörelse och glädje. Att få finnas för dessa människor ger mig en god känsla i kroppen. Mitt varför blir bara starkare.

Det är en stark upplevelse att få vara en del av någon annans glädje!! Det gör mig också varmt om hjärtat att få vara en del av verktygsarsenalen som vård och omsorgspersonalen tillfogar i sitt arbete.

Uppdatering (19 februari): Nu har jag samlat mig efter mina intryck – Läs om min lärdomar efter två dagar som praktikant

Dela det här inlägget

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email