John i action

Praktik hos Hemtjänsten

Då jag tidigare i min yrkeskarriär har arbetat som reseledare har jag bemött en hel del äldre personer. Där de oftast lägger sitt fulla förtroende i en yngre människas händer i ett tidigt skede. För att det vet mycket väl att de behöver hjälp med som att komma in på WIFI på mobilen, peka och ringa in på kartan närmsta apotek. Eller bara prata om livets goda stunder efter många erfarna år på jorden för att ge tips & råd till en yngre.

En stor roll att axla
Rollen som hemtjänstpersonal läggs det mycket stor ansvarsområde på en. Brukarna idag som bor hemma är helt beroende av att personalen kommer till dem under dagen. Trotts att en del brukare har anhöriga som kan hjälpa till läggs det all för mycket tyngd på personalen.
Redan vid mitt första besök, var det ett besök som bestod av att lägga fram mediciner & göra frukost. Dessvärre var brödet mögligt och det fick mina tankar att fundera. Det är inte hemtjänstens roll att handla mat utan just här vart det brukarens son som sköter handlingen. Jag diskuterade det problemet med några i personalen. Det är ofta de inte finns mat i brukarens hem vilket är en tuff emotionell utmaning att ha i tankarna. Återigen tar personalen ett större ansvar och tar med sig en brödlimpa de har hemma i frysen. För att kunna göra sitt jobb och dämpa sina känslor.

Äldre sitter tok för mycket still
Det som tog mig emot mest och fick mig ett djupare perspektiv samt ett styrkande det vi på Joyvest jobbar med, att bryta just stilla sittandet. Vid fler tal besök på morgonen lämnade vi brukarna i en position, i tex fåtöljen. För att senare när vi kommer tillbaka för lunchbesöket, sitta exakt i samma plats. Redo att bli förflyttat till matbordet.
Att sitta stilla, under en varm sommar där brukaren inte själv har möjlighet att tex ta av sig tröjan eller öppna fönstret för lite vädring.

Mina sista tankar vill jag hylla den fantastiska personalen eller eldsjälarna är ett bättre ord. De kämpar och gör ett jobb som inte ibland brukaren inte kan uppskatta eller förstå på grund av sjukdomar. Det kan uppstå mycket mothugg, allt från negativa kommentarer till rasistiska påhopp. Det är viktigt att man blir uppskattad och hyllad på en arbetsplats för att bli motiverad och engagerad för att göra det lilla extra för brukaren. Men hur enkelt är det när man inte möts av ett enda positivt ord.

Det är i inte sista gången jag är ute på fältet för att lära mig. Det är otroligt insiktsfullt att få dessa perspektiv och erfarenheter. Speciellt att se det ifrån ett helikopterperspektiv där man får utgå ifrån perspektiv ifrån brukaren, anhöriga, biståndshandläggare, personal och vårt samhälle. Där alla strävar efter att det ska bli så bra & ekonomiskt som möjligt för individ men varje part besitter olika utmaningar men samma mål. Ett bättre liv.

Dela det här inlägget

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email