Rutiner i äldreomsorgen

Rutiner hjälper oss att införa nya arbetsätt i äldreomsorgen

Hur skapar man bra rutiner i äldreomsorgen?

Det är tyvärr alltför vanligt att välfärdsteknik och andra verktyg hamnar i något förråd, på hyllan, eller bara ståendes någonstans och tar plats. Det här är något vi ofta får höra när vi är ute och pratar med människor i äldreomsorgen: ”Vi måste först se till att det vi har används”. Det tycker jag är en klok utgångspunkt. Vi har därför varit observanta kring denna fråga för att bättre förstå varför något blir använt eller inte. Hur skapas rutiner i äldreomsorgen och hur följs dom (inte)?

I detta blogginlägg har vi samlat våra erfarenheter, men också det vi kunnat läsa till oss från litteraturen (kan varmt rekommendera boken The Power of Habits / Vanans makt för den som vill ha en lättläst överblick om vad forskningen säger om rutiner/vanor). Dessa tips kan du applicera på i stort sett vilka rutiner som helst, inte bara implementation av välfärdsteknik såsom Joyvest.

Hur mycket av de du gör sker på ren vana? Mer än du tror.

I stort sett hälften av allt vi gör sker på ren van. Mycket sker i det omedvetna, men om du tänker efter så kan du nog se dina vanor i det lilla som det stora. Allt från vilken plats runt matbordet du sitter till större saker som hur du utför ditt arbete. Vanor styr våra liv för att dom gör det enklare för oss att leva. Vi slipper helt enkelt att ta så många beslut. Av samma anledning är det svårt att bryta dom.

När du inför något nytt, exempelvis ett nytt arbetssätt eller verktyg av något slag, vill du uppnå någon förändring. Du vill göra något bättre, kanske arbetsmiljön, kanske välbefinnandet för någon/några. Detta är vi oftast väldigt bra på att definiera, men vi är sämre på att förstå hur detta ska införas.

Ett sätt att se på införande är att betrakta det som ett införande av en ny vana.

Hur skapas en vana/rutin?

Alla vanor, goda som dåliga, följer en vanecirkel. Charles Duhigg, författaren av The Power of Habits, sammanfattar detta i tre steg: Signal, beteende och belöning. För att ta ett enkelt exempel kring något som säkert många känner igen sig i. Du är trött (signal) – du äter något sött (beteende) – du känner dig pigg (belöning).

Det är på samma vis vi också inför en ny vana. Om det handlar om att bryta en ovana, så ska du behålla signalen och belöningen, men byta beteendet. I ovanstående exempel kanske beteendet ska bytas till frisk luft eller en promenad? Om det handlar om att ta in en ny vana, utan att bryta en annan (OBS. väldigt ovanligt) har du ändå ha stor nytta av att följa på förväg bestämma dig för när (signal) du ska göra något (beteendet) för att uppnå det du vill ska förändras (belöning).

1. Signalen NÄR du ska göra något

Det första steget i att skapa en vana är att definiera när den ska träda in. Beroende på vad det handlar om skiljer sig denna signal förstås väldigt mycket, men det är här det börjar.

För att hitta signalerna kan du börja i andra änden. Vad är du vill uppnå? Sedan går du baklänges. Vad är det som orsakar det nuvarande beteendet som du vill få bort?

2. Beteendet, VAD du ska göra

Nästa steg är att koppla samman denna signal med ett beteende. Målet är att när du hör din signal att du då ska tänka på ditt nya beteende och göra det istället för att göra det som du alltid gör.

3. Belöning, VARFÖR du ska göra det

Njut av belöningen, det har du förtjänat!

Upprepning

Hur lång tid tar det till att du inte längre behöver tänka, men ändå gör det? Hur lång tid tar det för en vana att fästa sig? Om detta tvistar de lärde! Det finns en gammal regel som säger att det tar 21 dagar, men så exakt är nog inte verkligheten. Vad som alla är överens om är att det handlar om upprepning.

Här kan du lyssna på ett TED Talk som hävdar att det tar 30 dagar att forma en ny vana: https://www.ted.com/talks/matt_cutts_try_something_new_for_30_days?language=en

Tips från vår egen erfarenhetsbank

Nyckelord: delaktighet, tro, meningsfullhet, förväntan, mål och inspiration

Delaktighet och tro

I arbetslivet är vi oftast flera som delar en vana, kanske till och med att det finns två eller flera ”läger” med olika beteenden på samma signal för att uppnå samma belöning.

Ska vi då föra in en ny vana är det viktigt att skapa delaktighet. Ta in alla berörda och bjud in till samtal. Låt samtalet utgå från signal, beteende och belöning. Försök få en objektiv diskussion kring vilket beteende som är bäst och som känns mest meningsfullt. Som en bonus kommer du också få berörda att tro på att förändringen är till det bättre. Även detta skriver Charles Duhigg om som en nyckel för att få skapa en ny vana.

Skapa en förväntan – sätt konkreta, realistiska och specifika mål

Vi är enkla vi människor. Eller snarare, vi gillar enkelhet. Mål har förmågan att bryta ner en annars komplex värld av mängder av val till något mer handbegripligt. Sedan är det också stimulerande att uppnå sin mål och omvänt en besvikelse att inte uppnå dom.

Se till att målen är konkreta och realistiska. Annars får det motsatt effekt. Se också till att dokumentera resan dit. Det hjälper en att se och glädjas åt alla små steg som tas för att uppnå målet.

Skapa ett forum för att dela framgången

Delad glädje är dubbel glädje, därför är det viktigt att hitta (eller skapa) ett forum för det. Sätt av tid på en APT eller bjud in till en specifik träff för att sprida den nyvunna kunskapen. Det här hjälper inte bara andra att se vad som är möjligt, utan det skapar också en önskan att uppnå något positivt. Det är ett mål i sig.

Det vi mäter, det blir av

Dokumentera och följ upp är också en nyckel till att skapa bra rutiner. Detta arbetsätt är man i äldreomsorgen van med. Inte minst vid ordination från en fysioterapeut eller från ett personcentrerat arbetsätt kring BPSD.

Rutiner i äldreomsorgen – tips relaterade till Joyvest

I denna film på 2 min och 13 sekunder delar vi med oss av ett par tips som är mer specifikt relaterade till Joyvest.

Om du hellre vill läsa dig till tipsen

  1. Först se till att det ni gör känns meningsfullt. Utgå från er egen känsla för vad som skapar välmående. Exempelvis att få skratta, att få röra på sig, att få dela en upplevelse med sina medmänniskor, att få återuppleva ett minne och mycket mer. För känns det inte meningsfullt och kul är det svårare att avsätta tid och få en rutin.
  2. Se till att skapa delaktighet. Det vill säga att det är inte endast aktivitetsansvarig & fysioterapeutens uppgift att ha koll på Joyvest och dess funktioner. Ju fler som blir involverade desto fler kommer uppskatta värdet Joyvest bär.
  3. Ordinera rörelse med hjälp av Joyvest. För att få ett mer levande program som är roligare för både den som fått ordinationen och för personalen som ska ska se till att en följs.
  4. Sist men inte minst, jobba med utvärderingar såsom BPSD-registreringar för att se utvecklingen och att följa upp hur Joyvest har påverkat hens sömn, depressioner och oro. Det är viktigt att skapa en bild hur den allmänna tillvaro påverkas. Man kan även utveckla det vidare med en signeringslista för att notera datum och en liten kommentar för att exempelvis kunna redovisa på era APT-möten för att diskutera med exempelvis fysio-, musik- och arbetsterapeuter.
  5. Kunskap är fint för det går att dela i oändligheten utan att det blir mindre. Troligen blir kunskapen större vid spridning av den. Genom att dela med er av era rutiner och ta lärdom av varandra för att utveckla och få fler perspektiv hur man använder Joyvest, både internt och externt. Det gör ni enklast genom att lägga ut i era sociala medier med hashtaggen #joyvest.

    PS, glöm inte att det finns en hel del inspiration på vår hemsida.

Dela det här inlägget

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email